Julhelgen närmar sig. Vi har väl alla olika traditioner att hålla oss till, även om vi kanske får rucka lite på dem, detta speciella coronaår.
Det kan ändå finnas anledning att blicka tillbaka på gamla tiders julseder. Den här texten var införd i Hallandsfarares Information nr 20, som kom ut december 1992, men de beskrivna julsederna är äldre än så…
Julseder
Julen är en urgammal nordisk fest. En del av de forntida sederna har levt kvar intill vår tid, men många kristna bruk har tillkommit. Vissa forskare anser att julen ursprungligen var en själafest, dvs en högtid till åminnelse över de döda och med offer till dessas andar, medan andra forskare betraktar julen som en fruktbarhetsfest med syfte att åstadkomma god gröda under det nya året.
Julbad. Det var regel att alla husets folk skulle bada till jul, kanske enda gången på hela året. Det skedde inne i stugan i ett stort kar. Först badade vanligen husfadern, därefter drängarna, pigorna och barnen samt sist modern, stundom alla i samma vatten.
Julbocken var vanligen en halmfigur som dagarna efter jul och fram till tjugondagen skickades från den ena gården till den andra i byn eller socknen. I en del ungdomsupptåg kunde en till bock utklädd person förekomma.
Julbröd. Till jul badades bröd av speciella former som inte förekom vid andra tillfällen: hjul, kors, kusar, bockar, tuppar, galtar osv. Ett mycket viktigt bröd var såkakan som skulle sparas till vårbrukets början. Såkakan troddes besitta en särskild kraft som på detta sätt kom djuren till godo och dessutom inverkade förmånligt på den kommande skörden.
Julfriden inträdde i och med att kyrkklockorna ringde in den på julaftonen. Den varade fram till trettondagen och under den tid skulle människorna hålla fred med varandra och skona de vilda djuren.
Julgranen, som införts till vårt land från kontinenten, förekom inom de högre stånden under 1700-talet men blev mera allmän i landet först under 1800-talets senare del.
Julkärve var ofta den sista bundna av skörden. Den sattes till fåglarna vid jul. Om dessa infann sig genast för att äta, skulle det kommande året bli magert, men om de dröjde skulle året bli gott.
Julljus. Ljus stöptes alltid till jul. På julbordet skulle ett särskilt julljus finnas, ett stort kallat ”julljuset”. Det skulle brinna hela natten och klockan tolv vid Jesu födelsetimma skulle lågan dela på sig i två delar.
Julnatten kom de döda på besök till sina forna hem, och den, som hade dött under året, fanns plats reserverad vid julbordet. I kyrkan firade de döda julotta.
Ur Hallandsfarares Information december 1992.