”Knö dej in fast dörra är trång” sjöng Sten-Åke Cederhök – och det stämde väl i lokalen denna dag.
Alla stolar vi hade gick åt, och några till. Det stora intresset berodde på Bengt Everås, som berättade om Predikstolsmakaren från Ölsbo.
När man släktforskar kan man ha mer eller mindre tur med sina fynd. Bengt Everås gjorde en ovanlig upptäckt: tre generationer bildhuggare bland sina förfäder.
Den förste av dem, Johannes Andersson (1780–1860), var en skicklig predikstols- och altaruppsatsmakare som smyckade ett stort antal kyrkor i Västergötland och Halland – bland annat i Svenljunga, Fagered, Gällared och Slöinge.
Bengt visade exempel på det imponerande träsnickeriet och funderade över hur man på den tiden både kunde transportera stora predikstolar och altaruppsatser till kyrkorna och skapa detta avancerade hantverk utan dagens tekniska hjälpmedel.
På Mjöbäcks hembygdsförenings gård i Tokabo finns en utställning där man kan se de verktyg som användes av dåtidens bildhuggare.
Johannes Andersson från Mjöbäck, ibland kallad ”predikstolsmakaren från Ölsbo”, var en tidig ana till Bengt Everås. Under det tidiga 1800-talet skapade han ett stort antal kyrkliga utsmyckningar i Sydvästsverige, under en period då många kyrkor byggdes om.
Hans första predikstol färdigställdes 1814 till Mjöbäcks kyrka. Totalt tillverkade Johannes 25 predikstolar och 15 altaruppsatser, vilka än i dag är väl bevarade och omsorgsfullt underhållna.
Under föredraget visade Bengt Everås bilder och berättade mer om Johannes arbete, med särskilt fokus på de halländska kyrkorna.
Ansvariga för kaffet denna dag var Hans Lindmark och Magnus Ekberg.
Torbjörn Nilsson utsågs till avsmakare, under överinseende av Bengt Everås.
Fotografer var Elisabeth Fagerberg och Gun Bergenfelz.
