Midsommar

Midsommardagen war här mycket regnig, hwilket lade hinder i wägen för de wanliga förnöjelserne i den fria naturen på denna dag. Man fick i stället roa sig i hus. Särskildt må det nämnas, att en af stadens bättre lottade och gästfriaste medlemmar, som på denna dag firade en fest i sitt eget hus, dit han inbjudit och der han undfägnade en talrik samling gäster på det liberalaste sätt, lät på denna dag tillställa fattighusets föreståndare en summa af 50 rdr rgs för att derför anskaffa åt de fattiga en god middagsmåltid samt utdela det möjligtwis blifwande öfwerskottet af penningar bland de mest behöfwande.

(Halmstadsbladet 27 juni 1855).

Järnvägsbesiktning

Hr förste landtmätaren och riddaren Löhr har fulländat okulärbesigtningen för en jernwägs-bana från Halmstad till den hufwudbana, som är i fråga att anläggas mellan Malmö och Jönköping.

(Hallands Posten 15 september 1853)

Gungolycka

Sistliden Söndag inträffade wid Brostorp i Weinge socken den olyckshändelsen, att en hos häradshöfding Tornerhjelm tjenande piga, Charlotta Holmén, föll ned från en i stark fart försatt gunga och slog sig så swårt i hufwudet, att hon efter 4 timmars förlopp afled. Pigan war född i Thorup, men hade under de närmast föregående twenne åren tjenat här i staden, hwarifrån hon sistlidne höst flyttade till Brostorp.

Händelsen är warnande. På många ställen uppå landsbyggden ser man gungor upphängda och kring dem församla sig allmogens ungdom om Söndagseftermiddag för att roa sig. De som äro mest häftiga wågsamma wid gungandet winna åskådarnes bifall och anses aflägga prof på duktighet och raskhet. Härigenom uppstå lätt olyckshändelser. Många gånger antaga sådana tilldragelser en mildare form och en lycka uppstår i olyckan. Så skedde det dock icke wid detta tillfälle.

Måtte häraf den lärdomen inhämtas, att man kan roa sig, utan att wara wågsam och dumdristig.

(Halmstadsbladet 20 maj 1858)

Julmarknad

För många har det blivit en tradition att besöka en eller flera julmarknader innan jul. Traditionen verkar ha funnits i många år, enligt nedanstående notis i Hallandsposten 1888. Julmarknaden å torget och butikerna har de senaste dagarna varit ganska liflig och omsättningen betydligt större än hvad fallet var i fjor. Också ha de respektive säljarnes anleten strålat af belåtenhet. Tillförseln af julgranar har varit synnerligen riklig och Lilla torg liknade i lördags en verklig furuskog. De vackra granarne rönte strykande åtgång.

(Hallands Posten 24 december 1888)

Krutexplosion

I går wid middagstiden skedde explosion i krutförsäljningsboden här i staden. Närmaste orsaken till olyckan war, såsom det allmänt förljudes en bonde, som rökade cigarr i boden. I denna bod woro dessutom wid tillfället närwarande några andra personer, af hwilka en del fingo blott dugtiga knuffar, så att den ene af dem flög twersigenom en stängd dörr, som söderslogs, en uti ett annat rum. Lyckligtwis är ingen af de swedda swårt skadad.

Wid explosisionen antändes wäl en del lättare antända saker i boden, men denna eld blef snart släckt. Att alla fönster i boden utslogos, behöfwer wäl knappast nämnas. Några af de i wäggen inmurade fönsterkarmarne kastades långt utåt torget. Wäggarne kring boden skadades betydligt och gåfwo sig utåt, hwarföre de blifwit försedde med stora stöttor. Äfwen husets grundwal under boden gaf sig och golfwet i det öfwer boden belägna rummet i öfra wåningen böjdes uppåt i bågform. Sådana kraftyttringar utwecklade denna explosion inom hus.

I närbelägna trakter i staden kändes derwid en dallring i jorden, hwarföre några rutor i de närmaste husen gingo sönder. Det skadade huset, som tillhör afl. handl. Bissmarks arfwingar, är assureradt, Serskildt må anmärkas den stora raskhet och skynd¬samhet, hwarmed sprutorne framskaffades, fastän de ej behöfde anlitas. Äfwen klämtningen företogs några minuter efter explosionen.

(Halmstadsbladet 29 december 1859)

Wårtecken

Om också stararna hwissla, lärkorna drilla och taltrastarne slå sina melodiska slag;
om också ”isarne brustit och böljan hoppar lekfullt och fri mot sin älskade strand”, och för att tala med en Stockholmstidning, redaktionen af N.D.A. gjort stora middagar för ångbåtskommissionärer och kaptener, så är det likwäl icke wår för det. Hwad nu särskildt wårt samhälle beträffar, så inskränker sig wåra iakttagelser af wårtecknen till följande:

Hr Öster gör stora ansträngningar för att fiffa upp sitt wackra Tivoli för wårsäsomgen, som owillkorligen tager sin början på första maj; wåra ungherrars winteröfwerrockar börja skifta i alla regnbågens färger och gifwa klart wid handen att de snart äro ”stampmessiga” för att åter komma till heders under de korta och mörka winterdagarne; i går woro wi i tillfälle att se twenne herrar i sommaröfwerrock.

(Hallands Posten 23 april 1883)

Smakliga supar

Från Hestra i Småland skrifves till Hallandsposten:
En timmersågare i Landeryd sände straxt före påsk en piga till närmaste utminuteringsställe för att till högtiden inköpa två kannor bränvin. Flickan, som skulle på åtta helbuteljer hemskaffa detta, fann emellertid på hemvägen det vara beqvämare att hos en bekant låna ett ankare för transporten. Buteljerna tömdes på ankaret och flickan begaf sig mot hemmet, dit hon anlände med sin ljufva börda i välbehållet skick. Straxt derpå kommo emellertid några arbetare dit på besök, och nu skulle naturligtvis den nya varan afprofvas. Allmän skålning, derpå de rysligaste grimaser och ett korus af ”dä´ ä´ flotte i brännevina!” Hela sällskapet på dörren för att utomhus söka befrielse från det inmundigade.

I huru hög grad detta lyckades är ej bekant, men följden af kalaset lär för samt och synnerliga ha blifvit magplågor. Förhållandet var nämligen det, att ankaret, på hvilket bränvinet slogs, innehöll dessutom en fjerdedels kanna bomolja. Som det var skumt i stugan, då traktaten skedde, observerades ej den behagliga tillsatsen; deraf följden. Det förljudes att samtliga oljedrinkarna efter den betan fått starka sympatier för goodtemplarsaken.

(Hallands Posten 21 april 1884)

En våghals – tidningsnotis från Hallandsposten 1888

Från Falkenberg skrifves i F.T.:
En tunnbinderiarbetare härifrån staden skulle här om dagen följa en yrkesbroder ett stycke utom staden. Att skilsmessan ej kunde ske utan ”tårar”, är lätt att förstå, och följden vardt, att vår man kände sig något yr i mössan. Vid det han lutade sig öfver broräcket, föll hufvudbonaden af honom och hamnade på ett isstycke midt i strömmen. Trots åsyna vittnens allvarliga afstyrkande skulle vår tunnbindare ovillkorligen ha tag i sin kaschett och begaf sig till den ändan ned i strömmen, hoppande från det ena isstycket till det andra. Men som våghalsen å fasta marken hade det temligen svårt att hålla balansen, blef det honom än värre på den gungande ban, och ett tu tre dök han ned i forsen.

Att ”Herren är de dårars förmyndare” synes här fulleligen bekräfta sig, ty trots den ögonskenliga lifsfara, hvari mannen hvarje ögonblick sväfvade, lyckades det honom slutligen få tag i sin hufvudbonad och välbehållen komma i land, drypande som en ”våt hund” från hufvud till fot samt skakande af köld. Väl anländ på terra firma satte han iväg allt hvad de korta benen förmådde för att komma hem. Något men lärer det kalla badet ej medfört.

(Hallands Posten 16 mars 1888)

Storm i Halmstad

Under den starka stormen, natten emellan den 3 och 4 i dennes, inträffade den olyckshändelsen, att Kustwakten Meullers, i Söndrum socken, nära färdigbyggde bonings- och uthuslänga – 60 alnar lång, 12 alnar bred och 4 alnar hög – helt och hållet nedblåste. Meuller, som eger en talrik familj och en längre tid med stor möda förskaffat sig det nödiga kapitalet för nämnde byggnads uppförande, förlorade härwid omkring 500 rdr banko – en för honom betydligt känbar förlust. Han och hans familj fröjdade sig åt att wid instundande jultid få inflytta i det nya hemmet, men ödet bestämde det annorlunda.

(Hallands Posten 13 december 1855)

Akta magarne!

”Helsovännen” anser sig böra till julen gifva alla och isynnerhet dem, som lida af magkatarr, följande råd:
Den myckenhet af fet mat, som bjudes vid juletid under form af fläskkorf, refbensspjäll, skinka, pressylta, ”doppning i gryta”, smörbakelser, klenetter m.m., äro farliga frestelser för svaga magar, synnerligen om måltiderna komma så nära hvarandra, att man icke hinner blifva hungrig emellan dem, eller om magen derjemte anstränges genom en myckenhet sötsaker eller okokt frukt.
Smältbarheten af rätterna från julgrisen kan dock underlättas genom rikligt bruk af peppar eller senap.

Deremot försämras saken ytterligare genom bränvin och starka alkoholdrycker. Endast svaga äkta viner eller väl utjästa maltdrycker kunna främja matsmältningen. Det hembrygda julölet är dock ofta dåligt och svårsmält, på grund af att det icke är utjäst och klaradt.
Lutfisken är lättsmält, om den är väl lutad och kokad samt förtäres utan eller med en liten mängd skiradt smör. Risgrynsgröten är i måttlig mängd icke heller svårsmält, om grynen blott äro väl genomkokade och till gröten ätes mjölk, icke grädde, ja, man må gerna begagna skummjölk, då man juletid får fett nog på annat sätt.

(Halländingen 24 december 1887)

Halmstad

En torpare i Bockalt, i Enslöfs socken, skjöt nyligen wid sin bostad en owanligt stor warg, just i det ögonblick denne höll på att bortröfwa hans hund.

(Hallands Posten 8 februari 1855)

Simmande elgko

En större elgko sågs, meddelas till Westkusten, en dag för en kort tid sedan simma öfver sjön i Nösslinge socken i rigtning mot Markshållet. Förmodligen jagadt, hade djuret förirrat sig till trakten. Att et dylikt djur visar sig så långt nedåt, hör icke till vanligheten.

(Halland 14 augusti 1886)

Elektrisk belysning

Elektrisk belysning afprofvades i förrgår afton å Halmstads Tivoli, dock endast med en af de tre uppsatta båglamporna, och denna framvisade då ej hela den ljusstyrka, som den förmår åstadkomma, då allt blir ordnadt. Detta torde ej kunna ske förr än i nästa vecka, då lämplig ledningstråd hitkommit från England. Derefter komma såväl de tre båglamporna ute som ett femtiotal glödlampor å verandor och i salong att förläna en glans, som ingen här förut skådat.

(Halland 23 augusti 1888)

Stilig och fin

skall nu poliskonstapeln A. Bengtsson i Falkenberg blifwa, enär hrr stadsfullmäktige derstädes i dagarne anslagit 125 kr. till uniformspersedlar, som skola efterapas polisbetjeningens i Halm­stad, hwad så form som färg angår.

(Hallands Posten 21 februari 1881)

Hwilken Bengtsson?

Wid en af wåra jernwägsstationer finnas tre handlande wid namn Bengtsson. Den ene handlar med spanmål, den andre med timmer och den tredje med kreatur. De ha af folkhumorn fått namnen: Så-Bengtsson, Trä-Bengtsson och Fä-Bengtsson.

(Hallands Posten 13 juli 1883)

Från Fjärås skogsbygd

skrifves till red:
En kungsörn uppehåller sig här i trakten och injagar fruktan hos alla mödrar, eftersom barnen gerna lockas utom vägg af vårsolen. Vid hemmanet Hagen tog nämligen örnen med hull och hår en vallhund, då denne sitt kall likmätigt, härom dagen vaktade fåren – och man anser, att om foglarnes kung så der tar en hund till frukost, han ock kunde använda en af våra tultingar till middag.
En af våra skicklige jägare har visserligen skickat en och annan kula efter storheten, som dock synes le deråt.

(Westkusten 24 april 1875)

Ånger

År 1872 den 16 April begick åboen Anders Andreasson i Breared, Gällinge, dråp å torparen Emanuel Magnusson i Herred. Dråparen försvann derefter från orten och man antog, att han styrt kosan till Amerika. Sistlidne julafton ankom Andreasson från nämnde land, der samvets­agg öfver det begångna brottet icke lemnat honom ro eller trefnad. Han anmälde sig nu hos ortens länsman, herr F.W. Carlberg, men anhållan att blifwa häktad, hvilken begäran natur­ligtvis villfors, hvadan han samma dag införpassades till kronocellfängelset i Kongsbacka för undergående af ransakning.

(Westkusten 16 januari 1875)
(Andreasson dömdes i mars 1875 till två års straffarbete för dråp)

Notabla resande

Några Zigenare, fyra barn med dess moder, har i dagarne hedrat Halmstad med besök. De woro alla otäcka och ruskiga att betrakta.

(Hallands Posten 23 maj 1881)

Många främlingar

Så många främlingar hafwa näppeligen tillförne någon gång gästat wår ort som under den senaste tiden. Hwarhelst man ställer sina steg, antingen i sjelfwa staden eller i dess närmaste omgifningar, mötes ögat af främmande anleten i mängd, tillhörande icke allenast främlingar från flera orter inom Swerige utan äfwen norrmän, danskar, tyskar och engelsmän och under-stundom ryssar, fransmän och italienare, hwilka alla prisa de herrliga och pittoreska nejder, som på alla sidor omgifwa wår stad. Bland de natursköna platser, som wi Halmstadsbor kunna wara stolta öfwer, wäcker i synnerhet ”T i v o l i” deras största beundran.

För närwarande gästas staden af trenne ”italienare”. Dessa äro dock ej i staden i egenskap af beundrande af naturen här, utan för att locka litet penningar ur wåra fickor. Personerna äro ”musikanter”, hwars ”musik” är af den beskaffenhet, att den kommer hwarje wän till werklig musik att fly lång wäg bort, enkom för att slippa höra på de skärande toner, hwilka hafwa ett tycke af än en hönas kacklande, än ett swins grymtande, än åter en oxes bölande eller en ugglas hemska läte.

(Hallands Posten 8 augusti 1877)

Qwinnans myndighet

Såsom bekant är, stadgar kongl. förordningen af den 16 Nov. 1863 att ogift qwinna, som fyllt 25 år skall wara myndig. Denna författning träder i werksamhet med nästa års början; men det lärer kunna antagas, att åtskilliga ogifta qwinnor, som uppnått 25 års ålder, wilja afsäga sig myndighetens utöfning, äfwensom att någras själsförmögenheter omöjligen tillåta dem att sjelfwa råda och förestå sig och sin egendom.
Wi hafwa ansett oss böra fästa allmänna uppmärksamheten derpå, att det således torde wara af wigt att, der förmyndarskap för ogift qwinna af nämnde ålder bör fortfara, anmälan derom göres hos domstol snarligen och sist innan utgången af innewarande år.

(Norra Hallands Tidning 24 november 1864)

Dwergen Piccotomini

”Den berömde dwergen” amiral Piccotomini, som annonserat sin hitkomst förliden tisdag och skulle wisat sig härstädes onsdagen och torsdagen, har enligt annons i Hand. Tidningen låtit Götheborgsboarne förmå sig qwarstanna i Götheborg åtta dagar längre, så att han nu annon¬serar sin hitkomst i stället till nästa tisdag, hwarefter han ämnar mottaga audienser af allmän¬heten under onsdagen och thorsdagen.

(Warbergs Tidning 20 februari 1858)

Två enkor efter en man

Två enkor efter en man syntes i torsdags åka tillsammans till och från Torups marknad. Den ena af dem bar sorgdrägt, men den andra hade för länge sedan sörjt ut, skrifver en korr. till ”Halland”. Förhållandet är, att för omkring 15 år sedan utvandrade till Amerika hemmansegaren Anders Eliasson i Hästhult af Torups socken, och då han efter några års förlopp återvände hem, hade hans hustru till de tre ättlingar, hon redan egde, förskaffat sig ännu en, som den hemkomne mannen ej ville vidkännas. Han instemde henne till häradsrätten och begärde skiljsmessa, men då han under tiden skaffat sig en ny käresta, visades det inför domstolen, att de voro lika goda båda två.

Då emellertid ett allt annat än godt förhållande rådde mellan makarne, medgaf hon slutligen, att skiljobref finge utfärdas. Nyligen hade lysning tre gånger afkunnats i Torups kyrka mellan Eliasson och hans andra fästeqvinna, och påskdagen lyste det ut, men annandagen hördes förböner för honom i kyrkan, och dagen derpå afled han. Hans båda enkor, som nu godt sämjas, fingo således anordna begrafning, i stället för att den yngre, hvilken har två barn, kunde fira bröllop.

(Halland 6 maj 1886)

Senaste snöstormen

Senaste snöstormen har sträckt sina verkningar förnämligast öfver södra Sverige. Mångenstädes ha tågrubbningar inträffat – att icke tala om en urspårning vid Stockaryd ej långt från Nässjö, hvarvid dock ingen menniska kom till skada.
Från Varberg skrifves i söndags:
En häftig snöstorm, som rasat här flere dagar, upphörde först i natt. Alla bantåg å Varberg – Borås- och Mellersta Hallands jernvägar blefvo i går instälda.
Ett persontåg med två lokomotiv och snöplog, som fredags middag utgick från Borås, fastnade på kvällen mellan Widdinge och Derome jernvägsstationer och måste kvarstå der hela natten trots ifrig snöskottning af utsändt folk; kl.10 i går på förmiddagen ankom detsamma slutligen hit, alldeles öfvertäckt af snö.

På Varberg – Boråsbanan har trafiken i dag delvis börjat. Ett härifrån kl.6 i dag utsändt persontåg fastnade vid Widdinge, men blef af ett afsändt lokomotiv losstaget, och fortsatte till Borås.
Postdiligensen, som afgick från Göteborg fredags kväll och vanligen brukar hitkomma kl.9 lördags morgon, ankom först efter 12 timmars resa till Kongsbacla och anlände hit kl.10 i går kväll.
Inga landtbor med lifsförnödenheter hade till torgdagen i går infunnit sig i staden, ty alla vägar voro otrafikabla.
Sedan år 1844 har här ej varit en sådan svår vinter.

(Hallands Posten 14 mars 1888)

Fyrwerkeri

Sistlidne Söndag slutade sin afton med ett fyrwerkeri, utfördt af Herr Magito. Man skulle knapt wågat tro att ett sådant kunde gå för sig, emedan den ruskiga eftermiddagen icke lofwade så synnerlig framgång till ett dylikt experiment. Likwäl ha wi oss bekant, att ej ett ringa antal af åskådare hafwa funnit sin förnöjelse uti att traska i smutsen till Skådeplatsen, hwilken war i granskapet af det så kallade Bränneriet. Resultatet af hwad de fingo se, lyckades tämligen wäl, oaktadt tändningen i månen.

(Hallands Läns Tidning 12 november 1840)

Under isen 1888

Tvenne handlanden Carl Åberg härstädes tillhöriga hästar voro i måndags eftermiddag nära att släppa lifvet till under körsel på den tillfrusna Nissan. Hr Åberg, som har kolupplag i närheten af Furet, har nämligen i vinter låtit på släde forsla kolen tvärs öfver Nissan. Emellertid bar det sig nu ej bättra än att hästarne råkade störta ned i en vid åbrädden nära Tivolitorget uppgången vak. Till all lycka höll deremot isen under släden, hvarå körsvennen satt. Hästarnes hufvud sjönko till en början under isen, men personer skyndade till och lyckades hålla dem uppe samt efter en half timmes hårdt arbete få dem väl i behåll, ehuru stelfrusne, upp på fast is igen.

(Hallands Posten 7 mars 1888)

Sport 1888

Från Warberg skrifves till ”Halland”:
Uppmärksamhet tilldrager sig i dessa dagar en Lunda-student Lindskog, som nyss anländt hit från universitetsstaden per velociped. Ena dagen färdades han från Lund till Laholm och andra från Laholm hit utan ringaste men af resans strapatser.

(Halland 19 juni 1888)

Den pikanta anekdoten 1867

Om professorn, som i ren distraktion höll på att kasta sig damernas bassin i Warberg, gör nu sin rund i tidningarne. Somliga påstå, att den skämtsamme badgästen, då han hörde att twå damer med det täcka namnet M i n a genom dykning gömt sig under wattnet, utbrustit:
se der ett splitter nytt slags underwattens-Minor! Andra deremot berätta att skämtaren utropat:
Tänk om badmadamen ej kommit emellan, utan professorn hoppat i och törnat emot underwattens-Mi-norne!

(Hallands Posten 7 augusti 1867)

Halmstad 1850

Konungens befallningshafwande har, på hemställan af Sundhetsnämnden här i staden, medgifwit att tobaks- och cigarrökning må tillswidare wara tillåten å gator och allmänna platser härstädes; men åtwarnar de rökande att iakttaga nödig försigtighet, så att icke någon eldfara genom rökningen förorsakas.

(Hallands Posten 27 augusti 1850)