Artiklar
Sockenpresentationer
Tidningsartiklar
Utställningar från Släktforskardagarna
Den normerade databasen ”Hallands befolkning” innehåller kyrkoboksavskrifter av födda 603.920 poster, vigda 165.566 poster, döda 433.656 poster från ca 1680-1935. Totalt över 1 200 000 poster. Länkar till databasen, film & fakta >>

ll

.

ll

ll

Äldre historia

Långaryds socken är en av de fem smålandssocknar som överfördes till Hallands län vid kommunreformen 1974. Trakten tros vara bebyggd ungefär vid övergången mellan äldre och yngre stenålder och då utmed Nissan som rinner rakt igenom hela den tre mil långa socknen. De flesta fornminnena är dock daterade till bronsålder. Långaryd tillhör Västbo härad och ingår i smålandet Finnveden. Socknens namn tros härröra från ett långsträckt bälte utmed Nissan bestående av ljungryar och mossar. På detta område är kyrkan byggd.

Beskrivning

Långaryd hade som mest 94 byar av starkt skiftande storlekar. Inte mindre än 15 byars namn slutar på ändelsen -ryd. 24 slutar på -hult eller -alt och ser man också till de andra byarnas efterled ger dessa tillsammans en god bild av traktens jordmån och beskaffenhet.
I ”Historisk beskrifning om Småland”, utgiven 1770, skriver Samuel Rogberg ” Jordarten är i denna socken och dess annex ganska mager sandjord. Ljungväxten är öfwerallt rådande, åkerbruket swagt, så att största delen af inbyggarna årligen måste köpa spannemål.Wid en så knapp tillgång på brödfödan, nöjer man sig med magrare spis och brukas bröd mera af hafre och blandsäd än af råg, som här är högtidsfödan. Wårsädet brukas här endast, som sällan gifwer öfwer 3:dje kornet.” Om de människor som bodde i bygden skriver han ” Invånarna äro bland de idogaste, som när jorden ej gifwer tillräckelig föda, genom hwarjehanda wäfnader, slögder mm. söka sin utkomst och eftergifwa fördenskull icke sina grannar i wälmåga. För öfrigt äro de wänlige, snygge, redelige och godhjertade.”

Gränsland och krig

Långaryds läge utmed Nissan och som sista utpost mot Halland har gett befolkningen mycket bekymmer. På båda sidor om Nissan fanns från början ridstigar som så småningom utvecklades till någorlunda farbara vägar. Vägen på den västra sidan kom att kallas Nissastigen och följde ganska nära ån genom hela Långaryds socken. Den blev den främsta förbindelseleden mellan Halmstad och Jönköping vilket bidrog till att bygden blev hårt utsatt. Här har gränsstriderna varit otaliga, ömsom var det danska trupper som drog fram genom bygden, ömsom var det svenska och det var svårt vilka som kom. Den svenska hären bestod ofta mest av legoknektar från andra länder och hade inte minsta känsla för befolkningen utan tog för sig vad de kunde. Till deras försvar får man väl konstatera att de inte hade så mycket att välja på, seden var ju så att allmogen skulle förpläga krigsfolket. Som minne från dessa krigiska år finns bl.a. Nissaryds skans som uppfördes under Gustav Vasas regering och förstärktes på 1640-talet på order av drottning Kristina.
Den första kända striden utspelade sig 1123 då den norske kungen Sigurd Jorsalafar anföll Långarydsborna från Knystahall i Rydö, gränssten sedan 1050 talet mellan Danmark och Sverige. Han hade avgett ett löfte vid Kristi grav att han skulle omvända ” de halsstarriga finnvedingarna ” som återgått till asa-läran efter den kristna missionen i slutet av 900-talet. För att klara livet måste Långarydsborna omvända sig till kristendomen. Kyrkan blev den kristna församlingens samlingspunkt. De följande stridigheterna här utspelades mest kring makten över landområdet och pågick långt in på 1600-talet. Först sedan Halland blivit svenskt och gränsen flyttats ut till havet blev här någorlunda lugnt och Långarydsborna kunde ägna sig åt att bruka och nyodla sin jord och sakta men säkert bygga upp ett tryggare liv. Visst slog naturen till ibland och svåra missväxtår följde på varandra med hunger och död i släptåg, men man slapp ändå den ständiga rädslan för plundring och mordbrand som förföljt trakten under minst sex sekler.

Handel och kommunikation

I Nissaryd fanns gästgivargård fram till 1880-talet och därefter skjutsstation till 1913. Långaryds marknad var en känd företeelse mellan åren 1770 – 1947. Hit kom hallänningarna bl.a. för att köpa stutar. Långarydsborna var kända för att föda upp starka och friska stutar som hade god efterfrågan till draghjälp på de stora halländska gårdarna. Hantverk till försäljning samt skinn och smör var andra produkter som hjälpte till att hålla den värsta svälten från dörren. ”Färaknallar” från bygden samlade in det som var till avsalu och körde med häst och vagn till Halmstad, Varberg och Göteborg för att avyttra varorna samt köpa med sig hem andra livsviktiga förnödenheter som t.ex. salt samt spannmål de år då skörden gav för lite. Bräder och ”props” var det också stor efterfrågan på. Dessa forslades till Halmstad, ofta med stutar eller kor som dragare.

Det moderna samhället växer fram

1882 utökades kommunikationerna då järnvägen kom till socknen och ett litet stationssamhälle växte fram i Landeryd med många järnvägsanställda. I dag är det bara några rälsbussar som passerar men samhället har fått flera livaktiva tillverkningsindustrier i stället. 1924 byggde samhällsborna egen kyrka. Lanthandel, lågstadieskola och dagis finns i Landeryd. Ålderdomshem, mellanstadieskola och dagis finns i Långaryds kyrkby, det är den service som ännu finns kvar. Politikerna sneglar allt mer och mer på dessa inrättningar och vill flytta verksamheterna till centralorten men vi sockenbor kämpar emot och tycker väl att vi har viss framgång. Vi får väl se hur det går. Den gamla anrika Nissastigen byggdes om i slutet av 1950-talet och fick delvis helt ny sträckning, långt ifrån Nissan.
Under 1950-talet genomgick socknen en åderlåtning på sina byar. 1952 överfördes Mårenäs och Glassbo till Torups socken och 1959 Tollsbo, Örnabeckshult, S.Ekeryd och Mosshult till Färgaryds socken. Som mest har Långaryd haft 3760 invånare, detta rekord noterades 1911. I dag efter åderlåtningen och den utflyttning som är typisk för glesbygden i Sverige är vi knappt 1500 sockenbor kvar.

Kyrkan

Sockenkyrka i Långaryd kan spåras tillbaka till 1200-talet. Hur den såg ut finns det ingen vetskap om. 1563, under Nordiska sjuårskriget, brändes den dåvarande kyrkan och en stor del av socknens gårdar ner till grunden och palmsöndagen 1644 brändes nästa kyrka samt prästgården. Nuvarande kyrka invigdes 1816.

Släkt- och hembygdsforskning

Långaryds hembygdsförening bildades 1938. Den har nu 507 medlemmar och sin fasta punkt vid hembygdsgården i Jansberg. 1964 startades Norra Långaryds hembygdsförening som nu har 107 medlemmar. Detta för att rädda kvar Yttersjöholms skola som samlingslokal för denna del av socknen när skolverksamheten upphörde. Föreningarna arbetar var och en inom sitt område men också en del tillsammans. Vi har gett ut fyra böcker tillsammans ”Glimtar ur Långaryds historia” del 1, 2 och 3 samt i höstas ”Långarydsdialekten”.
I släktforskarsammanhang har Långaryd Guinnesrekord både när det gäller störst utforskad släkt och största släktträff. Långarydssläkten har i dag över 75.000 framforskade ättlingar. Det stora släktmötet hölls den 5 maj 1991 och samlade 2124 släktingar plus ingifta, tillsammans 2510 deltagare. Kyrkan är stor men då räckte den inte till.

KONTAKTPERSON

Birgitta Holmén
Nissaryd Gallagård